Jag har visserligen sått hornvioler men de står fortfarande djupfrysta i vintersåddkruka ute. Normalt sett skulle de nog snart börja visa sig nu men icke detta år. Så jag köpte sk småblommiga penseer, Viola tricolor stod det. Felaktig benämning tycker jag. Det är ingen styvmorsviol utan en hybrid, om inte ljusår så nästan, från den vilda styvmorsviolen, som bär detta vetenskapliga namn. Fel nr två på etiketten är överkorsad ätbarhet. Du kan lugnt blanda styvmorsvioler, minipenséer och penséer i salladen. De, åtminstone den vilda sorten, lär även innehålla antioxidanter och ha antiinflammatorisk effekt. Men då talar vi nog om mängder...
Att regelbundet gödsla och ta bort döda blommor innan de utvecklat frökapslar förlänger blomningstiden. De här små och stora penséerna är vårglädje för oss alla. De är stryktåliga och tål en del minusgrader men föredrar det inte. De blir bäst i sval dagstemperatur = fler blommor. Varma dagar gör dem rangliga. De blir fina under längre tid i lätt skugga. (Fel nr 3 på etiketten där det står att de ska placeras i full sol.)
För dig som vill veta mer: Historien vill berätta att det var Lady Mary Elizabeth Bennet, 1785-1861, troligen var den som satte fingret på möjligheten att hybridisera styvmorsviolen. Hon samlade mängder av dem i sin fars trädgård i Walton-on-Thames. Hon fick hjälp av ställets trädgårdsmästare William Richardson och de tog 1812 fram mängder av olika styvmorsvioler. Redan 1813 visade hon upp sina korsningar för hortikultureliten. Det blev med all säkerhet den tändande gnistan till våra dagars mängder av hybrider - och namnförbistringar... 1833 fanns det omkring 400 namngivna sorter. Den lilla styvmorsviolen är grovt sett ursprunget till alla dem som vi ser i stå i långa rader i alla slags affärer så här års. Och som så lätt slinker med hem!
Tycker om historier. Sådder och plantor också förstås.
SvaraRadera/Anette