Nämen, slut på plats!

Det här drabbar mig då och då - platser för sådderna tar slut. Snopet. Men trädgården är hyggligt stor och det finns gräsmatta. Eller något som försöker likna gräsmatta. Det är bara ett krux - jag gillar inte att gräva i min uppländska lera. Det är ett slitjobb. Men varför gräva när man kan göra en komposttårta!
Så här såg min förra ut.

Under hösten vräktes allt trädgårdsavfall på och hela vinter fyllde jag på vidare med grönsaksavfall från hushållet, förbrukade snittblomma och krukväxter som tröttnat. Tidigt på våren åkte det på hästgödsel och sedan jord från den riktiga komposten så att jag fick ett lager för sådd. Tårtan blev halvmeterhög.

Första året sådde jag mycket lin och en salig blandning av frön som kompostjorden bjöd på. Jag brydde mig inte så mycket om blandning utan  gjorde plats för sådd av fingerborgsblommor men drog upp allt det andra under hösten, klippte smått och lätt ligga kvar. Odlingsår två kompletterades med sommarblommor och det började likna en rabatt. I dag växter här rosor och pioner i en ljuvligt skön jord som inte krävt något ryggknäckarjobb.








Nu lägger jag ut växtmaterial och grönsaksavfall för en ny rabatt. Den ska första året innehålla sköna sommarblommor för att senare - efter tillsatser av torv och hästgödsel - bli en plats för blåbärsbuskar. 



Kanterna på sådana här direktkompostrabatter får man ordna till senare. Jag har tagit sticklingar av bumbom och satt dem som häck. Men nu har buxbomsjukan kommit till grannen så det är nog snart ajöss med dem.